När Kalla Kriget var hett

kalla kriget

Vad är Sverige bra på idag? Tja, kanske musik? Det fanns en tid när Sverige var bra på andra saker. Det svenska flygvapnet var det fjärde största i världen och det tredje största i Europa, med över tusen stridsberedda flygplan. Vi hade ett värnpliktsförsvar med en miljon man. Svenskarna kallades Folket som går under jorden, eftersom Sverige var fena på skyddsrum. Och så hade landet den världsledande tunga industrin med företag som Volvo, Saab, LM Ericsson, SKF, AGA och så vidare. Det påstods att Sverige var näst rikast i världen (per capita) och dessutom bäst i världen på fördelningspolitik och välfärd. Den svenska skolan, den svenska sjukvården och de svenska sociala förmånerna var ett föredöme för resten av världen. Och så var Sverige förstås bäst på sexfilm, sexualupplysning och allt annat som utomlands kallades Den Svenska Synden.

Svenskarna var även bäst förberedda i världen när det gällde utrymning av alla städer i händelse av kärnvapenanfall. Ja, åtminstone i teorin. Det fanns planer för allt och lite till, i ett sedan länge försvunnet samhälle där staten spelade en föräldraroll och var sträng men omtänksam mot sina barn. Och utrymningarna var tänkta som det viktigaste sättet att skydda civilbefolkningen när städerna kunde atombombas. (Det var nog atombombningen av Hiroshima planerarna tänkte på, inte den fullständiga ödeläggelsen med vätebomber som blivit det nya hotet, men nu ska vi vara snälla.) Om man bara utrymde städerna skulle det nog ordna sig. Och dom som måste stanna kvar i städerna och hålla ställningarna fick atombombssäkra bergrum att bo i. Finemang!

” Vid några tillfällen genomfördes större övningar där delar av städer ”provutrymdes”, ibland under ganska uppsluppna former. En sådan övning organiserades en söndag i Stockholm 1961 då krigslarm utlöstes och order gavs om omedelbar utrymning. De sedan tidigare förberedda invånarna slussades ut ur staden med bussar, tåg, tunnelbana eller egna bilar till på förhand bestämda orter utanför centrum. Undertonen var allvarlig men flera kringarrangemang ordnades samtidigt i de små orterna för att underhålla ”besökarna” i form av t ex marknader, kaffeservering och underhållning.”

Nuförtiden kan man tjacka sitt eget atombombssäkra bergrum. Bra att ha när en atombomb är på väg in mot Stockholm. Men det är inga problem, bara man lyfter på hakan innan man sätter på sig gasmasken:

.

.

Att maska

Alla svenskar hade en gasmask, som skulle delas ut vid mobilisering. Utomlands var man imponerade av detta. Men dom svenska gasmaskerna för civilister (som syns i klippet ovan) sög. Så här såg eländet ut:

folkgasmask

Jag har provat den här modellen från 50-talet och man skulle inte vilja gå omkring i den mer än några minuter. Den har ingen utandningsventil, man andas ut genom att maskens kanter släpper runt kinderna. Dessutom blir glasen för ögonen immiga, eftersom det inte finns någon ventilation där.

svensk gasmask

Sedan togs det fram nya gasmasker som är bekväma att använda och den senaste svenska modellen för militärer och poliser har en genomföring för sugrör så man kan dricka. Den här modellen testades av FOA och klarade alla kända stridsgaser under många timmar. Gamla sådana gasmasker säljs som överskott för någon hundralapp. Funktionen är inte garanterad eftersom filtret kan vara gammalt, men jag har en när jag vill ha ett bättre skydd mot damm och mögel i gamla hus än ett vanligt munskydd ger. En ny gasmask som klarar giftiga gaser kostar ganska mycket, men är bra om du ska demonstrera och folk sprutar tårgas och pepparspray på dig, eller om du ska måla med färg baserad på lösningsmedel. Tänk på att masken måste vara i rätt storlek och sluta tätt runt ansiktet, annars kan du lika gärna gå utan.

Observera att ett kolfilter skyddar mot allt utom kol. En gasmask skyddar alltså inte mot kolmonoxid i brandrök, då ska man ha en friskluftsmask med lufttuber. En gasmask kan dock ge ett visst skydd mot ämnen i röken som irriterar halsen och ögonen. En säkerhetschef jag känner har alltid en gasmask med sig på resor och när han bor på hotell. Med masken på är det större chans att man orkar springa ut ur ett brinnande hus.

.

flykting mottagning

I den svenska propagandan framställdes ett kärnvapenanfall mot Sverige som något man kunde klara av med ordning, reda och glatt humör. Det fanns planer för allt, till och med för massflykt i panik, som kallades spontan utrymning. När man utrymde skulle man särskilt komma ihåg att ta med sig fackföreningsbok och sjukförsäkringsbesked. När atombombens åska rullar kan man fortfarande sjukskriva sig om man blir förkyld. Och när man får nytt arbete på orten man flytt till är fackföreningsboken självklar.

På bilden ovan framställs livet som flykting som en behaglig semesterresa. Alla blir hälsade välkomna av värdparet och inkvarterade i ”bostadsutrymme och andel i kök”. Kan man inte betala för sig betalar staten. Självfallet fixar den lokala Arbetsfömedlingen nya jobb åt alla flyktingar. Här vilar inga ledsamheter!

.

om kriget kommer

Jag är särskilt fascinerad av den leende snubben (bilden ovan) som demonstrerar utrymning. Ett kärnvapenkrig är inget att hänga läpp för. Var det här ren propaganda, eller trodde myndigheterna på sina egna planer? Det var nog både och. Planerna fanns faktiskt och Sverige var ett av de länder i världen som var bäst förberedda på alla tänkbara scenarion. Även om det fanns en del små missar, som att det inte gick att inhysa alla stadsbor på landet när de flesta bodde i staden och att en massutrymning effektivt skulle stoppas med några bomber på bil- och tågtrafikens knutpunkter. Nyligen påverkades tågtrafiken i hela landet flera dagar när ett tåg spårade ur i Stuvsta. Och alla vet vad en trafikolycka på en större infart i rusningstid ställer till med. Så småningom insåg planerarna att en utrymning inte skulle funka och planerna för såväl organiserad som spontan massutrymning lades till handlingarna. Och om ingen har flyttat på dem så ligger de kvar där än.

Skoj i skyddsrummet

.

.

Jag gillar särskilt att kameran zoomar in flickskolans sötaste flicka i gymnastiksalen och två flickors vackra ben när de kommer gående nedför trappan. Bilderna på coola ungdomar som sitter och röker i skyddsrummet är också underbara. Ja, skyddsrum kan och bör ha en doft av den svenska synden!

.

flickskolan i skyddsrummet

Flickskolorna är idag borta med vinden, den sista stängdes 1974. Hur var det att gå på/i Mariabergets Flickskola i Västerås? Trots den idag så politiskt inkorrekta könssegregationen kunde det vara helt okej, berättar en tjej som var där.

För några år sedan var jag faktiskt i ett bergrum av den här typen, när jag hälsade på ett par vänner i en mindre stad. Först lånade vi fotoklubbens mörkrum och sedan åkte vi rullskridskor i ett stort, tomt rum där man brukade ha diskotek. Vi åkte till ”bakom mina solglasögon” på full volym och det daterar effektivt händelsen. På väggen satt en handtextad skylt med texten ”Det här är en drogfri ungdomsgård. Det innebär att alla påverkade och berusade inte har tillträde”. Med en märkpenna ändrade vi snabbt budskapet till: ”Det här är en drog-ungdomsgård. Det innebär att alla påverkade och berusade har tillträde.” Så visst kan det vara skoj i skyddsrummet!

Andra skyddsrum används som parkeringsgarage. Här är ett bra tv-program om Sveriges kärnvapenskyddsrum mitt i huvudstaden:

.

.

I Stockholmsområdet byggdes under 70-talet tre bergrum med djurnamn, dit Civilförsvaret, räddningstjänsten och den kommunala verksamheten skulle flytta i händelse av krig. Tordyveln i Södertälje är plomberat. Vargen i Huddinge är sålt till ett IT-företag som lagrar data där. Elefanten i Stockholm – Sollentuna är bevarat i originalskick och blir förhoppningsvis ett minnesmärke över 1900-talets Sverige. Vad kan Elefanten berätta för oss?

.

ryssen kommer

Tag plats i skyddsrummet. Dörrarna stängs. För alltid.

Det mest fascinerande med ruinromantik är att hitta spår av människor som levde, verkade och hade sin vardag i det som nu är ruiner. Ett verktyg berättar om hårt arbete, yrkesskicklighet, planer och ansvar – lyckligt ovetande om att allt man åstadkom en dag skulle vara glömt och gömt.

Hur tänkte och kände människorna som planerade för den stora smällen? Trodde dom på att den svenska sjukförsäkringen skulle fortsätta gälla under ett kärnvapenkrig som kanske innebar tidens ände? Tänkte man att beredskapen skulle kunna vara bra under mer normala förhållanden, som en kärnkraftsolycka, ett konventionellt krig, en naturkatastrof eller flyktingströmmar från krig i grannländer? Eller jobbade man bara på rutin? Från bergrummet Elefanten skulle Stockholm styras när det small. Det orörda bergrummet berättar den här historien:

Under fyrtiotalet, direkt efter kriget, var det inget konstigt med beredskap. För några år sedan hittade jag mörkläggningsgardiner på en vind, inslagna i tidningar från 1945. Någon hade alltså sparat sina svarta gardiner till nästa världskrig.

Under femtiotalet var ryss- kommunist- och atombombsskräcken stor. Man hade Hiroshima och Nagasaki i färskt minne, samtidigt som ryssarna provsprängde först atombomber och sedan vätebomber. Under koreakriget krävde en del amerikanska militärer att få sätta in atombomber mot Kina. Atomvapnen sågs fortfarande som en taktisk möjlighet. Då som nu stod Sverige på USA:s sida och alla visste att hotbilden var en invasion från Sovjet och dess satellitstater, i samband med ett tredje världskrig. I den hotbilden ingick kärnvapenattacker mot Sveriges största städer. Trodde man.

Under sextiotalet hade vi kubakrisen, då svenska myndigheter delade ut broschyren Om kriget kommer. Anledningen var att Sovjet började placera ut missiler med kärnvapen på Kuba, för att kunna atombomba amerikanska städer. Sedan kom vietnamkriget, FNL-rörelsen, fredsrörelsen, vänsterrörelsen och snart hade det blivit hippt att vara kommunist. Samtidigt gick kärnvapenprogrammen från bombplan med bomber av hiroshimatyp till missiler med vätebomber. Ryssarna tog fram enorma vätebomber, avsedda att slå ut bergrum. Ingen skulle överleva det sista världskriget.

MAD (Mutually Assured Destruction), principen med total och ömsesidig förstörelse, växte fram. Kärnvapenkriget blev ett krig som ingen kunde vinna, båda supermakterna skulle avfyra allt de hade och jorden skulle bli förstörd för överskådlig framtid. Man hade inte längre kärnvapnen för att använda dem taktiskt, utan för att den andra parten inte skulle kunna använda sina.

Under sjuttiotalet blev det en avspänning mellan supermakterna och man började diskutera nedrustning och avveckling av kärnvapen.

Under åttiotalet blev det en ny kapprustning när Reagan var president. Några menar att denna kapprustning var en av de saker som fick Sovjet att kollapsa. 1985 blev Gorbatjov sovjetisk ledare. Han skulle demokratisera och modernisera supermakten, bygga en effektivare statsapparat och bekämpa byråkrati, korruption och alkoholism. Gorbatjov arbetade även för att stoppa kapprustningen och 1987 kom han och Reagan överens om att skrota alla medeldistansrobotar. 1989 föll berlinmuren och det bröt ut oroligheter i det dåvarande östblocket. Diktaturerna föll som dominobrickor. För de svenska kommunisterna blev det en chock att Albanien och de andra paradisen i öst snarare hade varit helveten. Vänsterpartiet Kommunisterna bytte namn till Vänsterpartiet 1990.

På juldagen 1991 upplöstes Sovjetunionen formellt. Supermakten hade varit en koloss på lerfötter och plötsligt fanns det bara en supermakt kvar. I före detta Sovjet var den nya friheten och kapitalismen inte bara positiv. Tidigare hade man haft full sysselsättning och alla garanterades en viss minimistandard. I Jeltsins Ryssland blev några oerhört rika och några oerhört fattiga. Stora klyftor påverkar alltid folkhälsan negativt, folk mådde så dåligt att medellivslängden sjönk, vilket är något helt unikt i modern tid. Enligt Världsbanken ökade antalet ryssar som levde i akut fattigdom från 4 miljoner 1989 till 74 miljoner 1995. Men det fanns ingen väg tillbaka. Den sovjetiska kommunismen var lika död som det kalla kriget.

Vi fick Pax Americana, en värld utan stora krig, eftersom inget land kunde utmana USA militärt. Det kalla kriget var över och ingen trodde längre på ett tredje världskrig. Gorbatjov fick The Ronald Reagan Freedom Award och 2004 var han Rysslands representant på Reagans begravning. Det svenska försvaret lades i princip ner och bergrummen blev hopplöst föråldrade, dinosaurier från en för alltid försvunnen tid. Beredskapen för ett kärnvapenkrig hade förvandlats till nostalgi.

2000 ersattes Jeltsin av Putin. Genom en hårdför politik har den nuvarande presidenten stoppat uppror, gjort landet stabilt och fått ekonomin att växa. Att Putin upplevs som både odemokratisk och för självständig mot USA har gjort honom impopulär i väst, men han är ganska populär i hemlandet. Denna debatt är extra aktuell genom någon idrottstävling som pågår just nu.

2006 avslutades definitivt beredskapen i Elefanten. Men man fortsatte (som tur är) ventilera, avfukta och underhålla anläggningen och funderar på om den kanske kan bli byggnadsminnesmärke eller museum.

Den före detta supermakten har kunnat börja spela en större roll utomlands igen och planerar för en militär upprustning. 2014 sade ÖB att om Sverige blev anfallet skulle det som är kvar av försvaret inte kunna försvara hela vår gräns, vi skulle få nöja oss med att försvara stockholmsområdet. Det känns som mycket länge sedan Sverige hade planer för ett totalt krig som aldrig fick ges upp.

.

amanda vid ruin

Om allt detta berättar bergrummet Elefanten, precis som en nedlagd, övergiven och förfallen livsmedelsbutik på den svenska landsbygden berättar historien om Sverige efter det andra världskriget. På bilden ovan står Amanda Jenssen framför ett spökhus, som ser ut att vara en övergiven lanthandel med ägarens bostad ovanpå. På 60-talet lades många tusen små butiker ner, när folk flyttade till staden och man började bygga stora varuhus som Domus och Obs!.  Ofta får lokala bönder inte köpa marken för att odla den, eftersom arvingarna tänker att marken kan vara bra att ha till fritidshus i framtiden. Därför är Sverige fullt med ödehus, särskilt i det norra inlandets avfolkningsbygder och på orter där industrier, sågverk och liknande arbetsplatser försvunnit och flyttlassen har gått till Stockholms nybyggda förorter. Nästan som en andra utvandring, men inom landet och inte över oceanen. En gammal gulnad reklamskylt för Felix Populärgurka kan berätta om denna del av vår historia och jag förstår Amandas fascination för övergivna byggnader.

Elefanten är i grunden en stor grotta som sprängts ut i det stabila och sprickfria urberget. Man kommer in i grottan genom en lång tunnel och tre stålportar, som fungerar som slussar. Därigenom ska man stänga ute tryckvågen och i slussarna kan man sanera sig genom att duscha och byta kläder.

Bergväggarna i själva bergrummet har jämnats till, täckts med betong och målats. Inne i grottan har man byggt några hus. Dessa hus står på fjädrar, för att inte skaka sönder när bomberna smäller och hela berggrunden skakar. Mellan husen finns rörliga broar, så hela anläggningen ska vara fjädrande. Husen har inga fönster, men är annars byggda för att ge en känsla av vanliga hus ovan jord. Man har lagt ner mycket arbete på valet av glada, lugnande färger. På alla väggar finns en ”horisont” med en färg ovanför och en annan färg under horisonten. Detta ska ge en illusion av att befinna sig ovan jord och ha horisonten som referens.

Bergrummet är i första hand en ledningscentral och fylld med telefonväxlar och utrustning för kryptering, data- och radiokommunikation. Man har lagt ner mycket pengar på att skydda en del rum mot EMP, en elektromagnetisk puls som uppstår efter en kärnvapenexplosion och förstör all elektronisk utrustning. Skyddet består i avskärmning med metall i väggar, golv och tak, samt speciell kabeldragning mellan rummen.

Lokalradion har ett eget rum, dit man skulle flytta utrustning i ett beredskapsläge. Det fanns planer på att använda kända radioröster som Arne Weise, för att stockholmarna skulle tro på budskapet. (Men i Om kriget kommer står det att även kända radioröster kan imiteras!) Povel Ramel har berättat att han gjorde inspelningar, som förvarades i bergrum och skulle sändas i radion för att ge en illusion av ”business as usual”.

Dricksvatten fick man från kommunala vattenledningar och (i krigstid) från en egen borrad brunn. Ventilationen var mycket påkostad. Inte i första hand för att det var självklart att röka överallt, inklusive i bergrum. (Väggfasta gula askkoppar i korridoren utanför varje sovrum ingick i inredningen, dessutom fanns det ett förråd med vackert mörkblå askkoppar, i tidstypisk modell med lock, för borden.) Luften som pumpades in skulle avfuktas, renas från eventuella stridsgaser och radioaktivt stoft, samt kylas eller värmas beroende på årstiden. Sedan släpptes den använda luften ut genom en lång tunnel, som även fungerade som nödutgång.

Elefanten är dimensionerad som arbetsplats för 200 personer, men det finns bara 120 sängar. Man skulle arbeta i 12-timmarsskift och helt enkelt ta en ledig säng när man ville sova. Därför fanns det inte några garderober i sovrummen, utan bara krokar på väggarna. De flesta sovrummen hade två våningssängar a´tre våningar, alla med toppmoderna (på sjuttiotalet) läslampor i mysig plast. Det fanns tydligen inga planer på att tvätta sängkläderna och inte heller någon tvättstuga för att tvätta och torka sina egna kläder.

Sovrummen var blandat herr och dam, men toaletterna var klassiska herr- och damtoaletter. Herrtoaletten hade pissoar och var lite större, eftersom man räknade med en större andel manlig personal. På toalettdörrarna satt skyltar med en mycket feminin kvinna i klänning med timglasfigur, handspegel och aftonväska, respektive en maskulin, bredaxlad man i kostym med kort hår och cigarrett i näven. Inga sjuttiotalsproggare, alltså.

Om porten till Musköbasen stängdes så var den stängd. I berget fanns allt som behövdes för att gå i ide: Stora förråd, en egen supermarket, operationssalar, sjukhus, verkstäder, ett kök som kunde laga mat åt tusen personer, matsalar, duschar, logement och naturligtvis kommunikationsutrustning, vapen och ammunition. Otippat värre så fanns ingen sådan beredskap i Elefanten, även om det fanns förråd där en del kartonger var märkta ”Bör ej användas i fredstid.”

Nu kommer det skumma: I Elefantens kök finns bara en vanlig spis med tre plattor och i dagrummet finn en trinett och ett litet kylskåp.  För tvåhundra personer! Maten skulle lagas i en närbelägen skolas bespisning och (troligen) levereras i militära mathämtare, alltså stora isolerade metallkärl med bärhandtag. Om maten uteblev fick man ”koka soppa på torrvaror”. Det finns diskrum, matsal och en serveringslucka mellan köket och matsalen, men ingenstans att laga eller värma maten. Elefanten förlitade sig på en fungerande cateringservice: Maten skulle lagas någon annanstans och levereras varje dag. Mer beredda än så på total förödelse av omgivningen var man inte.

Det verkar alltså som om Elefanten byggdes som en säker arbetsplats, inte som ett ställe där man skulle stänga in sig under lång tid. Kanske hade man gett upp tanken att överleva ett totalt kärnvapenkrig enligt M.A.D, när bergrummet byggdes på 70-talet? Eller var man bara så kluvna inför tanken på ett tredje världskrig, som bergrummets motsägelsefulla konstruktion tycks berätta?

Hem

Annonser

Om Roger Krook

Skriver om både det ena och det andra. Mest det andra.
Det här inlägget postades i raketost och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Skriv något mossigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s