Ljuva 70-tal – när Sverige var bäst i världen

harry "hairy" reems

Bertil Hansson, Sveriges sexigaste man 1973

Varför är 70-talet mobbat? Den viktorianska perioden är för finsmakare. 20- och 30-talen är creddiga. 40-talet var dramatiskt och har blivit legendariskt. 50-talet och 60-talet är supercoola. 80-talet och 90-talet är åtminstone nostalgi. Men ingen längtar tillbaka till 70-talet.

Kanske för att det var för mycket kroppshår, vildvuxna mustascher, sunkiga porrfilmer, inpyrda heltäckningsmattor, överfulla askkoppar och gillestugor med låga mysfåtöljer i brun manchester. Kanske för att det vilade en doft av gammal tobaksrök, utspillt mellanöl och otvättade Y-frontskalsonger över årtiondet? Men hur som helst så är det orättvist och jag ska försöka dra mitt strå till stacken för att höja statusen hos 1970-talet.

fib aktuellt 1976

Alltså, vi snackar ju årtiondet när artister som The Runaways, Gary Glitter och Paul Paljett stod på topp! Och det var faktiskt då det svenska köket berikades med hipsterkäk som pizza, tonfisksallad och varma smörgåsar. I varje svenskt hem fanns standardutrustningen en hopfällbar minicykel, ett akvarium, en utvikningsflicka från FIB-Aktuellt, ett par hembyggda högtalare, Köksmästarens samling av receptkort samt en skivback i brun mysig plast. Ett månadskort på SL kostade 50 kronor, ett läkarbesök 7 kronor och en Fibban gick lös på 4 kr. En kvalitetstidning med folkbildande artiklar (bilden ovan) som lästes av drygt en miljon svenskar varje vecka – hälften av dem kvinnor.

brigitte bardot utan kläder

Fibban påminner mig om barndomens och de tidiga tonårens sköna sommarlov. Vi fick alltid en bunt tidningar av en bonde vi kände och regniga dagar låg vi och läste Fibban och käkade jordgubbar, medan regnet smattrade mot fönsterrutorna. Då tyckte jag det var en höjdartidning – och inte bara för att Brigitte Bardot vek ut sig naken. Framförallt fanns det något som hette Veckans Mest Spännande Läsning. Det var långa texter som handlade om spritsmugglare, folk som kraschade med flygplan i ödemarken, tog värvning i Främlingslegionen och liknande. Jag tyckte Fibban var en intressant blaska, men å andra sidan tog jag James Bond på allvar också.

Sverige, vi minns de fornstora dagar då ärat ditt namn flög över jorden. Sverige var ett av världens rikaste länder per capita & ett av de världsledande inom industri & hade världens bästa välfärd & ett försvar som kunde utmana de flesta länder utom de två supermakterna. En gång på det för alltid hädangångna 70-talet.

grease

Bette Midler kom till Sverige en gång på 70-talet. Det slumpade sig så att de enda svenskarna hon såg var raggarna på Kungsgatan. -Jag trodde Sverige skulle vara som en bergmanfilm och så är det som Grease, sade hon besviket.

Nu ska jag ska sätta upp en bild av Clabbe på väggen i gillestugan. Men i motsats till fototapeten med Amanda ska den bilden bara användas som piltavla.

Dagens homestyling

En gillestuga är ungefär som en bar, men större och utan fönster. Många byggde om garage och källare till gillestugor. Varför? För att man skulle ha gillestuga, precis som man senare skulle ha allrum. Jag frågade en man varför han nödvändigtvis måste bygga ett allrum i sitt hus. Alltså, vad ska man egentligen ha ett allrum till? Då tänkte han efter en stund och svarade sedan: För att kunna skicka upp ungarna dit och se på tv när dom är omöjliga.

Till 70-talets försvar ska sägas att gillestugan hade större användningsområde än så. I princip var det en festlokal, en stuga där man höll gillen. Det fanns dock inget matsalsbord att äta festmåltider vid, men (i bästa fall) en bardisk och låga mysfåtöljer i brun manchester. Och förhoppningsvis en stereoanläggning till den obligatoriska diskodansen. I praktiken hamnade det nog ofta en överbliven soffa och lite udda möbler i gillestugan. Ungefär som i ”bibliotek”, ”syrum”, ”kattrum” och ”gästrum”, vilka samtliga har en tendens att förvandlas till ”skräprum”. Det slutgiltiga tecknet på ett rums förfall brukar vara att det hamnar en strykbräda där. Sedan återstår bara Kalle Anka-kulan.

70-talets icke-existerande vänstervridning

Under 70-talet hade vi socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Egentligen var det en högervridning, eftersom sossarna haft regeringsmakten oavbrutet i princip sedan skotten i Ådalen 1932. De mer eller mindre extrema vänsterpartierna fick så få röster att inget var i närheten av att komma in i riksdagen. Det kommunistiska riksdagspartiet fick 4,8% – 5,6% av rösterna – och då fanns det inget konkurrerande Miljöparti. Så 70-talets vänstervridning var ingen politisk realitet, utan ett media- och kulturfenomen.

Inom kulturen var proggmusiken inte alls dominerande, även om Hoola Bandoola Band, Nationalteatern och sorgligt bortglömda Mörbyligan var stora. 70-talet var framförallt ABBA, disco, punk, Ted Gärdestad, Magnus Uggla, Jerry Williams – och alla de stora internationella artisterna som David Bowie, Frank Zappa, Alice Cooper, Black Sabbath, Deep Purple, Rolling Stones och många andra.

kfml kpml kommunistiska partiet

KFML(r) var marginaliserat och ”ärrarna” betraktades som något av vänsterns Jehovas Vittnen. SKP hade däremot stort inflytande över media och hela den svenska debatten. Idealet var att man skulle ta jobb i industrin (och sådana fanns det gott om på den tiden), men SKP-medlemmarna var oftast högutbildade med en stark röst i samhället. Drömlandet var… Albanien! Där hade det socialistiska paradiset förverkligats, var de flesta övertygade om. Kina var inte heller så dumt. Medlemmarna gick som barn i huset på/i kinesiska ambassaden, där för övrigt KFML(r) var portförbjudna. En grupp svenskar från SKP fick till och med åka till Kina och träffa ordförande Mao.

SKP infiltrerade snabbt media inkl den tidens tv- och radiomonopol, särskilt Tv2 som kallades ”den röda kanalen” och radions ungdomsredaktion. Korridoren genom ungdomsredaktionen kallades Ho Chi Minh-leden. De då ytterst betydelsefulla organisationerna fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen infiltrerades också effektivt av SKP. Troligen är det SKP:s (och andra vänsterradikalers) starka röst i 70-talets Sverige som ligger bakom uppfattningen om vänstervridning.

Början till slutet var när SKP satte igång med interna utrensningar, inspirerade av KKP, Kinas Kommunistiska Parti. SKP kollapsade och är sedan länge försvunnet. Kändisar som var medlemmar vill idag helst inte prata om dessa  ungdomssynder. Och när regimen i Albanien föll visade det sig att landet varit mer helvete än paradis. Jag debatterade ganska mycket mot SKP och deras representanter var alltid intellektuella, sansade och trevliga. Men även snälla och intelligenta människor kan låta sig luras.

Idag spelar den autonoma eller utomparlamentariska vänstern en viss roll. Partierna till vänster om Vänsterpartiet är idag mycket långt från det svenska parlamentet, men har haft en del framgångar i kommunala val.

KFML(r) heter idag Kommunistiska Partiet och ställer inte upp i riksdagsvalet. 2010 fick man sammanlagt 7,412 röster i kommunalvalen. Partiet ger fortfarande ut tidningen Proletären. En förändring är att det inte längre är ”borgerligt” att intressera sig för mindre frågor än arbetarklassens väpnade världsrevolution. Partiet engagerar sig numera i frågor som hyror, pensioner, arbetsmarknad och social rättvisa.

Kommunistiska Arbetarpartiet var trotskister, heter idag Socialistiska Partiet och fick 200 röster i kommunalvalet i Köping 2010. Senast man ställde upp i riksdagsvalet var 2002 och då fick man 3,213 röster.

Arbetarförbundet Offensiv var ett trotskistiskt parti som idag bytt namn från Rättvisepartiet Socialisterna till Arbetarpartiet. Man har haft lokala framgångar i Umeå och fick 1,772 röster i kommunalvalet där 2010.

Arbetarpartiet Kommunisterna var en sovjetvänlig utbrytargrupp ur VPK och heter idag Sveriges Kommunistiska Parti. Man fick 375 röster i riksdagsvalet 2010.

Sveriges Kommunistiska Parti led alltmer av splittring och utrensningar. Kriget mellan Kina och Vietnam gjorde det inte lättare för det maoistiska partiet. SKP tynade definitivt bort under 1990-talet.

Här finns pdf-boken Utanför Systemet från 1978 om du vill läsa mer om vänstervågen som förvandlats till – nostalgi.

70-talet var en tid då manliga porrstjärnor blev lika kända som de kvinnliga. Bilden högst upp visar inte Bertil Hansson, utan Harry Reems från Långt ner i halsen och de svenska filmerna med Marie Forså. I motsats till John Holmes var han en snäll och trevlig person, trots en del missbruksproblem. Senare blev Harry Reems frälst, nykter och ganska framgångsrik som fastighetsmäklare. Tyvärr lämnade han oss 2013, 65 år gammal.

Hem till forntiden

Annonser

Om Roger Krook

Skriver om både det ena och det andra. Mest det andra.
Det här inlägget postades i raketost och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Skriv något mossigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s