Blast from the past med Ulla-Bella

ulla-bella i solstollarna

Här är mina favoritskämt från 80-talet, i den rätta VHS-kvaliteten. Då blev film och musik sämre för varje gång man kopierade och fildelning var inte riktigt uppfunnet. Eller rättare sagt: Man delade filer på BBS:er, men det var ASCII-filer eller möjligen bilder med EGA-upplösning. Att ladda ner en bild tog ungefär en kvart. Sedan var det bara att zippa upp den och kolla. Men först skulle man komma in på BBS:en (många kunde bara ha en besökare i taget) och sedan skulle man få tillgång till filerna (många krävde motprestationer och att man väntade ett par veckor).  Och tv hade bara två kanaler. Då var det fantastiskt att kunna spela in ett program på videoband och se det när man själv ville. Några år tidigare hade man släppt digital video i form av laserskivor. Men ingen fattade vad det skulle vara bra för och den standarden försvann. Så sätt på dig axelvaddar och frisyrgelé, åttiotalet är tillbaka!

.

.

Okej det fanns faktiskt något som hette satellit-teve på 80-talet. Utan svensk text. Sky Channel visade en kvalitetsfilm om moderna samhällsproblem på onsdagar och en urusel gammal skräckfilm på fredagar. Resten av tablån fylldes upp av The Monkees, Lucy Show, Mr Ed (en häst som kunde prata) och mossiga teve-serier där alla hade polotröjor. Därifrån kom skämtet om någon hade glasögon (som liknade parabolantenner): -Får du in Sky Channel i dom där? Då svarade man: -Jag vet inte, just nu ser jag en idiot. Och motrepliken var lika given: -Jaså, är det spegelglas?

Nu måste jag sluta, innan jag börjar skriva om Studio S och videovåldet, något annat lika mycket 80-tal som solarium, bubbelpooler och att dricka isvatten på krogen. I en tid då föräldrarna klagade på att deras barn inte var promiskuösa, tågluffade eller ens rökte hasch. Dom tänkte bara på att vårda sina kroppar, göra karriär och gifta sig. Några tog steget fullt ut och gick med i Livets Ord. En polare till mig gick med i Pingstkyrkan. Jag frågade om han verkligen gillade Jesus så mycket. Han svarade: -Jesus? Jag har gått med för alla brudarna!

Själv insåg jag att något hänt när en 15-årig  yuppie-kvinna med dokumentportfölj, svinrygg och dräkt kom fram till mig på pendeltågsstationen och frågade: -Ursäkta, vet Ni hur mycket klockan är? Så mycket för Den Blåsta Generationens kamp för du-reformen.

Home

Annonser

Om Roger Krook

Skriver om både det ena och det andra. Mest det andra.
Det här inlägget postades i Film och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Skriv något mossigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s