Zarah Leander och Johnny Bode

I motsats till Johnny Bode blev Zarah Leander förlåten efter kriget. Kanske inte helt rättvist, eftersom Johnny varit inblandad i en revy som gått några dagar i Oslo, medan Zarah var UFA-Films stora stjärna och gjorde flera långfilmer. Men om Johnny visade sympatier för Tyskland för att vara ”politiskt inkorrekt” så var Zarah nog den ”politiska idiot” hon beskrev sig själv som. I Sverige hade hon gjort anti-nazistisk revy med Karl Gerhard och när UFA, som styrdes av propagandaministern Joseph Goebbels, behövde en ny stjärna när Marlene Dietrich flytt till USA såg svenskan inga problem. Svenska kvinnor var inne i partitoppen eftersom Göring hade haft en svensk flickvän. Och Zarah lyckades faktiskt axla Dietrichs mantel. Här sjunger hon att kärlek aldrig kan vara en synd. Att UFA producerade sådant är ganska obegripligt eftersom sången skrevs av en homosexuell man! En man som bara genom sin läggning riskerade att hamna i koncentrationsläger.

När Zarah skulle få träffa Hitler vid en middag fick hon noggranna instruktioner av en SS-officer. Hon fick absolut inte röka, skulle titulera honom Mein Führer och inte säga något om hans hår. Så gick Zarah och satte sig vid Hitlers bord och sade:

-Hej Hitler, du borde göra något åt din lugg!

Zarah Leander lyckades sedan lämna Tyskland och få med sig alla sina pengar. Hon slog  vad med en hög SS-officer att hon skulle kunna supa honom under bordet. Om hon lyckades skulle han hjälpa henne att lämna landet och ta med sig pengarna. Zarah vann vadet och officeren var en gentleman som höll sitt ord.

Hemkommen till Sverige 1943 blev Zarah Leander utfryst och gick arbetslös fem år. 1949 blev hon förlåten och gjorde comeback på Konserthuset i Stockholm. Johnny Bode blev aldrig förlåten. Och då var Zarah en firad stjärna som umgicks med Hitler och Goebbels i Tredje Riket, medan Johnnys bisarra äventyr i Norge slutade med att han hamnade i ockupationsmaktens fruktade fängelse Grini.

Zarah Leander var nog helt enkelt naiv och politiskt omedveten. Sverige var neutralt och filmerna hon gjorde hade inget politiskt budskap, så hon såg inget konstigt med att ta jobbet hos UFA-film. 2011 beslutades att Zarah skulle få en gata i hemstaden Karlstad uppkallad efter sig. Det kan väl ses som den definitiva förlåtelsen att bli profet i sin egen stad på det sättet.

johnny bode i top hat

Någon gata med Johnny Bodes namn lär vi inte få se. Johnny Bodes naivitet gjorde att han tackade ja till att medverka i en revy som sattes upp av Quisling-regeringen och hyllade ockupationsmakten. Revyn lades snabbt ner när samtliga norska nazister sett den, men kom att förfölja Johnny under resten av hans liv. Saken blev knappast bättre av att han gjorde en ny version av Ulla Billquists moralstärkande beredskaps-schlager Min Soldat. Eftersom den nya texten handlade om en tysk bytte han ut ”någonstans i Sverige” mot ”någonstans vid fronten”.

Johnny Bode var dessutom så otroligt naiv att han sökte som frivillig till SS. Detta elitförband tog bara emot unga, långa och bredaxlade män med garanterat arisk härstamning. Johnny föll redan på kravet om minimilängd, så han slapp få höra fler kommentarer om sitt utseende. För han motsvarade ju inte direkt det nationalsocialistiska kropps- eller skönhetsidealet.

Enhetlig kroppstyp kunde ha sina fördelar. En gång skulle UFA göra ett shownummer med balettflickor som  valkyrior. Men tjejerna var för små och späda. Då kallade man in ett gäng SS-pojkar, som fick klä ut sig till kvinnor med lösbröst, smink och blonda peruker.  Perfekt!

leni riefenstahl olympia

Bild ur Leni Riefenstahls film Olympia
Gjord på uppdrag av Adolf Hitler 1938

Johnny Bode motsvarade inte några nationalsocialistiska ideal. Till att börja med var han pornograf. I Tyskland dyrkades den nakna människokroppen och Tredje Rikets första dam Eva Braun poserade naken för en bildhuggare. För säkerhets skull byttes ansiktet ut mot en annan modells. Leni Riefenstahl fotograferade helt nakna idrottsflickor när hon spelade in filmen Olympia. Men pornografi ansågs visa avklädda kvinnor och var strängt förbjuden. Naturlig nakenhet var en del av idealen, medan pornografisk avkläddhet var dekadent och urartad. Busby Berkeleys filmer med lättklädda balettflickor var totalförbjudna, men Hitler såg dem i sin privata biograf tillsammans med Eva Braun, Goebbels och den innersta kretsen. Något som säkert inspirerade Leni Riefenstahl till koreografin i Viljans Triumf.

Johnny Bode var inte mer nazist än att han skrev en låt som försvarade de homosexuella. På sin tid räknades den som pornografi, idag är den en ganska rörande vädjan om tolerans mot en annorlunda och föraktad grupp. ”Låter man oss bara vara som vi är så är vi ingen fara.” En raritet som varit mycket svår att få tag på, men som nu finns på Youtube.

Den sjunde januari 2012 firades Johnny Bodes 100-årsdag. Här är ett klipp från firandet – med ingen mindre än självaste Lillemor Dahlquist i Johnnys signaturmelodi:

Och här är en ögonvittnesrapport från den sanna stofilen David Nessle.

Stofil Bloggen home

Annonser

Om Roger Krook

Skriver om både det ena och det andra. Mest det andra.
Det här inlägget postades i Film och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Skriv något mossigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s