Ett tungt nummer av Busby Berkeley

.

Busby Berkeley var själv krigsveteran, även om han aldrig tjänstgjorde vid fronten. Kanske är det därför han gjorde ett förvånansvärt mörkt nummer om den hårda verklighet som väntade hemvändande krigshjältar från skyttegravarna i Europa. Istället för marscherande balettflickor får vi se marscherade soldater och arbetslösa män. En gripande video med ett tidlöst budskap och den slående vackra men underskattade Joan Blondell i sitt stora paradnummer. Hon har dessutom hjälp av en bluessångerska. Mycket bättre än så här kan det inte bli. Från Golddiggers of 1933.

Stofil Bloggen hem

Annonser

Om Roger Krook

Skriver om både det ena och det andra. Mest det andra.
Det här inlägget postades i Film, musik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Skriv något mossigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s